Tidigare SAS-chefen Jan Carlzon hjälper resenärer att få ersättning

Av MAGDALENA STRÖMBERG Dagens Industri
Publicerad: 22 mars 2018, 08:21
Uppdaterad: 22 mars 2018, 10:42
Före detta SAS-chefen Jan Carlzon tar nu resenärernas parti och går in som ägare av Ifdelayed, ett bolag som hjälper resenärerna att få ersättning vid försenade flyg.

7972D747-BE20-405B-961D-D5164E9050AE
7972D747-BE20-405B-961D-D5164E9050AE

Du som tidigare arbetat på Ving och SAS, känns det som att du har bytt sida?
”Jag stödjer hellre kunden än ett bolag som inte följer lagen. Men vi blir snarare en medspelare än en motspelare. Jag har alltid försökt skapa kundnytta och driva verksamhet runt kunden.”

Hur blir ni medspelare?
”Vi kan bli ett medium där vi hjälper kunden, men samtidigt också utvecklar ett nära samarbete med bolagen. Vi kan hjälpa dem ta fram alternativ ersättning som gör att kunden får mer i värde, men som också blir kommersiellt bra. Flygbolagen sparar administrationskostnader och arbetet kan ge en bra kundrelation.”

Hur stor andel äger du och varför har du gått in i bolaget?
”Jag äger en mindre del och det är en liten investering men självklart är förhoppningen att få bra avkastning. Jag har under lång tid investerat i startupverksamheter inom techvärlden och med tanke på den potential som finns för att hjälpa till att få det här att fungera så borde det kunna ge en bra avkastning.”

Bakslag för flygpassagerares rätt till ersättning för flygförsening i Högsta Domstolen

Högsta Domstolen har i en dom idag funnit att en flygpassagerare som kräver ersättning för flygförsening har en skyldighet att reklamera samt även indikerat en kort reklamationsfrist på kanske 2 månader.

Turkish Airlines

Domen, T2659-17 , meddelad idag den 15 mars,  rör en överklagad dom från Hovrätten Västra Sverige angående en försenad flygning med Turkish Airlines där passagerarna ostridigt krävde ersättning för flygförsening först efter två år och tre månader. Hovrätten instämde i Göteborgs tingsrätts bedömning att det ej krävs någon reklamation från passagerarnas sida och att det därför rådde en preskriptionstid på 10 år.

Det ligger även 11 överklagade domar från Svea Hovrätt i Högsta Domstolen där även Svea Hovrätt funnit att det ej föreligger någon reklamationsplikt för en flygpassagerare som drabbas av en flygförsening.

Högsta Domstolen gör i domen en grundlig genomgång av svenska lagregler och praxis och finner att det i svensk rätt får anses föreligga en allmän princip på det kontraktsrättsliga området om reklamationsskyldighet för den som vill göra gällande krav på ersättning till följd av att prestationen har utförts för sent. HD skriver vidare att parternas behov av bevissäkring talar starkt för tillämpningen av en reklamationsregel. Det finns ett behov av att parterna så snart som möjligt efter en inträffad flygförsening säkrar relevanta uppgifter såsom vilka som varit incheckade och transporterats till den slutliga bestämmelseorten, om flygförseningen överstigit tre timmar samt om det förelegat extraordinära omständigheter och om dess i sådant fall kunnat undvikas. HD menar vidare att det är rimligt att flygbolaget en tid efter det att en försening har inträffat inte längre behöver räkna med att passagerare som har drabbats av förseningen kommer att begära ersättning.

HD kommer slutligen fram till att en skälig tid för reklamation för en försenad flygning i vart inte understiger två månader och att skälig tid för reklamation ibland kan överstiga två månader.

I detta fallet har passagerarna reklamerat efter 2 år och tre månader vilket enligt HD hade skett för sent. Passagerarnas rätt till ersättning hade därför fallit bort.

Min kommentar: Vad håller HD på med? EU Förordningen 261/2004 syftar till att sörja för ett långtgående skydd för flygpassagerarna samtidigt som full hänsyn bör tas till de allmänna konsumentskyddskraven (skäl 1 i Förordningen). Bestämmelserna är således i mycket en skyddslagstiftning för konsumenter. I Förordningen fastställs minimirättigheter för flygpassagerare vid nekad ombordstigning, när en flygning ställs in eller är försenad. Huvudregeln är att passagerare under vissa i Förordningen angivna förutsättningar har rätt till assistans och ekonomisk kompensation. Storleken på kompensationen i artikel 7 är tvingande och kan inte avtalas bort. I den bästa av världar är det således flygbolaget som självmant ska ge sina passagerare den kompensation som de har rätt till när ett flyg är försenat och det inte beror på eller kan tänkas bero på extraordinära omständigheter. Ett av Förordningens syften var också att stärka flygpassagerarnas rättigheter i förhållande till det grundskydd som de redan hade enligt rådets förordning (EEG) nr. 295/91 om införande av gemensamma regler.

En flygförsening överstigande tre timmar är omedelbart iakttagbar för den som utfört den aktuella flygningen, dvs. flygbolaget. Flygbolaget har således möjlighet att omgående säkra den bevisning som behövs för att kunna freda sig från eventuella framtida krav i de fall förseningen berott på extraordinära omständigheter. Varför skulle det behövas en reklamation från passagerarna för att flygbolaget ska begripa detta? Att det är rimligt att  flygbolaget en tid efter det att en försening har inträffat inte längre behöver räkna med att passagerare som har drabbats av förseningen kommer att begära ersättning må så vara om man ser till den allmänna preskriptionen 10 år, men två månader? Det är till och med kortare tid än EU Kommissionens egna förslag till revidering av 261/2004 som säger tre månader.

Detta leder också till en märklig diskrepans mellan 261/2004 och Montreal Konventionen 1999 som Sverige och övriga EU länder samt EU har antagit. Den passagerare som anser sig ha lidit ekonomisk skada på grund av en flygförsening har två år på sig att framställa ett sådant krav, som då i och för sig måste göras genom talan i domstol. Men varför skall man normalt ha två månader på sig att framställa krav på grund av försening enligt 261/2004 men kan vänta i två år då man har ekonomiska krav på ersättning enligt Montreal?

Om nu detta blir HDs slutliga ståndpunkt, det kommer flera domar i frågan, så kommer Sverige att ha de hårdaste reglerna i Europa vad gäller reklamation. Norge, Danmark och Finland har exempelvis 3 års preskription och inga krav på reklamation.

 

EU domstolen har bestämt forum för multi-legged flights vid flygförsening

EU domstolen har bestämt forum för multi-legged flights vid flygförsening då passageraren blir så försenad att han missar nästa flight 

IMG_6725.PNG

EU domstolen beslöt i domen Rehder v Ari Baltic (C-204/08) och i enlighet med Brysselförordningen att en flygtransporttjänst tillhandahålls där flighten startar och där den landar. En flygpassagerare som drabbas av en flygförsening kan därför stämma flygbolaget i den domstol där flyget startar eller där flyget landar.

Men vad gäller vid multilegged flights exempelvis där en svensk flygpassagerare flyger Milano – Amsterdam med KLM och med SAS sträckan Amsterdam – Stockholm och där flighten Milano – Amsterdam blir så försenad att passageraren missar sin flight till Stockholm?  En svensk vill sannolikt helst driva sin talan om flygförsening i Sverige. Men SAS har ju inget med KLMs försening att göra? Det finns ju inget kontraktuellt samband mellan SAS och flygförseningen Milano – Amsterdam. Vad gäller? Kan passageraren driva sitt case om ersättning för flygförsening i Stockholm där han bor?  Eller måste han driva sin talan i Italien eller Holland? Rättsläget har länge varit oklart.

Nu har EU domstolen avgjort frågan i en dom från den 7 mars i de förenade målen C‑274/16, C‑447/16 and C‑448/16 och i frågan om flygförseningen Milano – Amsterdam som leder till en missad flight Amsterdam – Stockholm så har passageraren forum där den andra flighten landar, dvs Stockholm.  Han kan alltså driva sitt krav mot KLM i Stockholm.

 

Nytt rättsfall från Italiens Högsta Domstol ang flygförsening

I ett nytt rättsfall från Italiens Högsta Domstol ang flygförsening och EU Förordning 261/2004 har domstolen funnit att passageraren inte behöver föra bevisning om förseningen

TRS Travelright Huzar v Jet2

I ett nytt rättsfall från Italiens Högsta Domstol ang flygförsening och EU Förordning 261/2004, dom nr 1584 av den 23 januari 2018, har domstolen funnit att passageraren inte behöver föra bevisning om flygförseningen. Bevisbördan ligger istället på flygbolaget. Passageraren behöver bara bevisa grunden för sitt krav, flygbiljetten eller bokningen. Det är sedan upp till flygbolaget att visa att flighten inte blev inställd eller försenad eller att cancelleringen eller förseningen berodde på extraordinära omständigheter. Det italienska rättsfallet stärker EU domstolens senaste praxis mot ett bredare och starkare konsumentskydd.

Är birdstrike en extraordinär omständighet vid bedömning av passagerares rätt till ersättning för flygförsening?

Ett nytt rättsfall från ECJ avgör frågan om birdstrike är en extraordinär omständighet vid bedömning av passagerares rätt till ersättning för flygförsening

atlantic_southeast_delta_birdstrike

Jag har tidigare skrivit om birdstrike i juni och augusti 2015. Det har länge varit omdebatterat om en birdstrike kan utgöra extraordinära omständighet vid bedömning en av en flygpassagerares rätt till ersättning för flygförsening. Från UK kommer rättsfallet Ash v Thomas Cook där domstolen ansåg att då birdstrikes är så vanliga utgör de en del av ett flygbolags dagliga aktivitet varför de knappast kan anses vara en extraordinär omständighet. Passagerarna tilldömdes därför ersättning för flygförsening i det målet.

I det nya rättsfallet från den 4 maj 2017 från EU domstolen, mål C‑315/15, Marcela Pešková  m fl vs Travel Service a.s ansåg EU domstolen att det enligt domstolens tidigare praxis framgår att den omständigheten, att vissa flygplansdelar har gått sönder i förtid, inte omfattas av extraordinära omständigheter, eftersom sådana fel är nära kopplade till flygplanets funktion. En sådan oförutsedd händelse ligger därför inte utanför det berörda flygbolagets faktiska kontroll, eftersom det åligger flygbolaget att säkerställa att de flygplan som företaget använder i sin ekonomiska verksamhet underhålls och fungerar väl

En kollision mellan en fågel och ett flygplan, liksom den eventuella skada som uppkommer till följd av kollisionen, ligger till sin art eller sitt ursprung utanför lufttrafikföretagets normala verksamhet och faktiska kontroll, eftersom den inte är nära kopplad till flygplanets funktion. Enligt EU domstolen ska en en birdstrike följaktligen därför kvalificeras som en extraordinär omständighet.

Det saknar vidare betydelse huruvida flygplanet faktiskt har skadats i kollisionen. Målet att sörja för ett långtgående skydd för passagerarna, som i enlighet med skäl 1 i förordning nr 261/2004 eftersträvas med förordningen, innebär att lufttrafikföretagen inte ska ges något incitament att underlåta att vidta de åtgärder som krävs i samband med en sådan händelse och i stället prioritera upprätthållandet av sina flygningar och punktligheten hos dessa framför målet att upprätthålla flygsäkerheten.

Min bedömning: jag anser att EU domstolen har resonerat rätt. Birdstrikes är en säkerhetsfråga och till sin natur oförutsedd, även om de inträffar tämligen ofta. De bör därför bedömas som extraordinär omständighet.

SAS har fått prövningstillstånd i Högsta Domstolen för frågan om en flygpassagerare har en skyldighet att reklamera sitt krav på ersättning för flygförsening

Svea hovrätt har prövat 11 fall där flygpassageraren ej ansågs ha reklamerat för sent. Även hovrätten för västra Sverige har i ett fall kommit till samma slutsats. SAS har nu sökt och fått prövningstillstånd i Högsta Domstolen för frågan om en flygpassagerare har en skyldighet att reklamera sitt krav på ersättning för flygförsening

20140614-163946-59986608.jpg

Solna TR har i 11 mellandomar kommit fram till att en reklamationsfrist på tre månader alltid skulle vara skälig men att en prövning i det särskilda fallet ska göras om en reklamation skett inom skälig tid. I de aktuella fallen hade kraven framställts senare och TRn fann att reklamation ej hade skett inom skälig tid.

Svea Hovrätt har i i sina utförliga domskäl förklarat att EU-domstolens uttalanden i Moré- domen ger uttryck för principen om nationell processuell autonomi. Då det inte framgår av EU förordning 261/2004 om någon reklamationsskyldighet föreligger så får detta prövas enligt svensk rätt. Någon uttrycklig regel om reklamation vid flygförseningar finns inte i svensk rätt varför man får pröva om någon regel analogivis kan tillämpas. Hovrätten anför vidare att det finns ett flertal reklamationsbestämmelser både inom transporträttens och konsumenträttens områden men dessa reklamationsregler avser situationer där felet i varan eller tjänsten inte har varit direkt synligt för den som har tillhandahållit varan eller tjänsten. Dessa regler kan därför inte jämföras med flygförseningssituationen där passageraren kräver omedelbar och schablonmässig ersättning. Praxis och den juridiska litteraturen har vidare anbefallt restriktivitet med analogivis tillämpningar av reklamationsregler.

Finns det då en allmän icke lagfäst princip om reklamationsskyldighet? Hovrätten kommer fram till att det inte finns tillräckligt stöd för att slå fast att det finns en generell reklamationsplikt även utanför det lagreglerade området.

Hovrätten anför att skälen för en reklamationsplikt måste vägas mot passagerarnas intresse av att vara bevarade sina rättigheter vid flygförseningar. Syftet med 261/2004 är att ge ett långtgående tvingande minimiskydd för passagerarna. Mot denna bakgrund fann Hovrätten att det ej heller föreligger tillräckliga skäl att utifrån allmänna avtalsrättsliga principer tillämpa en reklamationsplikt för ersättningar för flygförsening.

Hovrätten fann sammanfattningsvis att kraven för flygförseningar inte hade reklamerats för sent och undanröjde tingsrättens domar och återförvisade målen för vidare handläggning i tingsrätten.

SAS har nu sökt och fått prövningstillstånd i Högsta Domstolen och frågan skall nu avgöras av HD, HD:s målnr T 2659-17.

Min bedömning: tolv helt korrekta domar från Hovrätten. Jag skulle bli mycket förvånad om Högsta Domstolen skulle ändra domarna.

SAS förlorar mål om flygpassagerares skyldighet att reklamera sitt krav på ersättning för flygförsening

Svea Hovrätt har idag i två överklagade mål förklarat att en flygpassagerare ej har någon skyldighet att reklamera sitt krav på ersättning för flygförsening

SAS strejken

Målen (FT6407-16 samt FT6411-16) rör två överklagade mellandomar från Solna TR. Tingsrätten hade i sina domar kommit fram till att en reklamationsfrist på tre månader alltid skulle vara skälig men att en prövning i det särskilda fallet ska göras om en reklamation skett inom skälig tid. I de aktuella fallen hade kraven framställts efter ett år och sex månader jämte efter elva månader varför reklamation ej hade skett inom skälig tid.

Hovrätten har i i sina utförliga domskäl förklarat att EU-domstolens uttalanden i Moré- domen ger uttryck för principen om nationell processuell autonomi. Då det inte framgår av EU förordning 261/2004 om någon reklamationsskyldighet föreligger så får detta prövas enligt svensk rätt. Någon uttrycklig regel om reklamation vid flygförseningar finns inte i svensk rätt varför man får pröva om någon regel analogivis kan tillämpas. Hovrätten anför vidare att det finns ett flertal reklamationsbestämmelser både inom transporträttens och konsumenträttens områden men dessa reklamationsregler avser situationer där felet i varan eller tjänsten inte har varit direkt synligt för den som har tillhandahållit varan eller tjänsten. Dessa regler kan därför inte jämföras med flygförseningssituationen där passageraren kräver omedelbar och schablonmässig ersättning. Praxis och den juridiska litteraturen har vidare anbefallt restriktivitet med analogivis tillämpningar av reklamationsregler.

Finns det då en allmän icke lagfäst princip om reklamationsskyldighet? Hovrätten kommer fram till att det inte finns tillräckligt stöd för att slå fast att det finns en generell reklamationsplikt även utanför det lagreglerade området.

Hovrätten anför att skälen för en reklamationsplikt måste vägas mot passagerarnas intresse av att vara bevarade sina rättigheter vid flygförseningar. Syftet med 261/2004 är att ge ett långtgående tvingande minimiskydd för passagerarna. Mot denna bakgrund fann Hovrätten att det ej heller föreligger tillräckliga skäl att utifrån allmänna avtalsrättsliga principer tillämpa en reklamationsplikt för ersättningar för flygförsening.

Hovrätten fann sammanfattningsvis att kraven för flygförseningar inte hade reklamerats för sent och undanröjde tingsrättens domar och återförvisade målen för vidare handläggning i tingsrätten.

Min bedömning: två helt korrekta domar från Hovrätten. Vi får se om SAS överklagar till Högsta Domstolen.

 

Ryanair följer inte 261/2004 vid flygförsening

Ryanair följer inte längre 261/2004 vid reglering av ersättning för flygförseningar. Deras nya allmänna villkor strider mot  Avtalsvillkorslagen.

ryanair

Man kan i dag på flygtorget läsa en intressant artikel ang Ryanair. Flygbolaget ondgör sig över de konsumentföretag som hjälper passagerare att få ut sin ersättning för flygförsening. Norwegians informationschef Charlotte Holmbergh Jacobsson hänger glatt på:

“Vi tycker att det är betydligt bättre att kompensationen betalas ut direkt till dem som drabbas och inte via ett ombud som kan ta upp till 30 procent i provision, Charlotte Holmbergh Jacobsson.”

Dessa skandalösa “ambulance chasers” sägs profitera på konsumentkollektivet och tar uppemot 30 % i ersättning påstås det. Maximal ersättning som kan utgå enligt 261 är 600 euro. Dessa företags tjänster kostar således som mest cirka 1765 kr inkl moms vilket är ett sedvanligt timarvode för en jurist. För denna ersättning utreder företagen rätten till ersättning, de kravställer flygbolaget och stämmer flygbolaget om det behövs. De tar emot ersättningen och distribuerar den till passageraren. Och de tar bara betalt om de lyckas driva in någon ersättning. Enligt mitt tycke får konsumenten/passageraren god service för den betalning de erlägger.

Ett litet tips till Charlotte Holmbergh Jacobsson och Björn KjosNorwegian samt till Ryanair. Gör rätt för er och följ gällande lag och betala rättmätig ersättning inom rimlig tid till era passagerare så skulle ni ju på en gång slå undan marknaden för dessa sk “ambulance chasers“?

Sanningen är tyvärr att flygbolag som Norwegian och Ryanair inte respekterar konsumenträtten och på alla sätt försöker att undgå sitt ersättningsansvar för flygförseningar. Konsumentsrättsföretagen är därför en värdefull hjälp för de passagerare/konsumenter som inte orkar eller kan driva sina egna krav gentemot flygbolagen. Jag kan hålla med om att ersättningsnivåerna är väl höga på grund av EU domstolens praxis men det är för närvarande dessa regler som gäller enligt 261/2004, tills EU beslutar att ändra förordningen.

Vad gäller Ryanairs ändrade allmänna villkor  så strider dessa på flera sätt mot 261/2004 och gällande konsumenskyddslagstiftning.

Ryanair kräver nu att passageraren måste lämna in sitt krav på flygförsening direkt till flygbolaget och inte har rätt att anlita ombud förrän Ryan Air har fått 28 dagar på sig att ta ställning till kravet. Denna regel har inget stöd i 261.  Ryanair kräver vidare att varje konsumentföretag skall tillhandahålla ändamålsenlig dokumentation som styrker företagets rätt att agera för passagerarens räkning. Varför inte istället skriva fullmakt? Ryanair respekterar vidare inte att en passagerare har ställt ombud för sig och instruerar Ryanair att betala direkt till ombudet. Med vilken rätt gör man det?

Men det värsta är skrivningen om preskription där Ryanair påstår att passagerarens rätt till ersättning utsläcks om han inte har stämt i domstol inom två år från ankomstdatum för det aktuella försenade flyget. 261 innehåller ingen sådan regel och för övrigt har en passagerare ingen skyldighet att reklamera sitt krav till flygbolaget. Enligt svensk rätt gäller en preskriptionstid på 10 år för denna typ av ersättningskrav. Ryanairs allmänna villkor är ren desinformation och strider mot Lag 1994:1512 om avtalsvillkor i konsumentförhållanden (Avtalsvillkorslagen).

Konsumentombudsmannen har för en tid sedan stämt flygbolaget Novair och krävt att Novair skall ändra sina avtalsvillkor och ta bort villkoret om att reklamation måste ske senast inom tre år för att passageraren skall vidbli sitt krav. Du hittar stämningsansökan här. Både reklamationskravet samt preskriptionstiden på tre år strider mot svensk rätt.

Det skulle inte förvåna om Konsumentombudsmannen nu även vänder sig mot Ryanair med krav på ändring.

 

 

 

 

 

Nytt rättsfall från Högsta Domstolen om flygförsening

I en nyss meddelad dom har Högsta Domstolen dels funnit att EU förordning 261/2004 inte var tillämplig på en resa från Thailand till Sverige, dels att Montrealkonventionen 1999 istället var tillämplig samt dels att den flygförsening på 7 timmar som uppstått inte var tillräckligt för att kunna berättiga till skadestånd 

thai-airways-airbus-a380

Jag har tidigare skrivit om detta fall den 31 maj 2015. 

Ett par flög med Thai Airways flight TG960 den 31 oktober 2008 från Bangkok till Stockholm. På grund av tekniskt fel försenades hemresan med sju timmar. Då Thai inte är en EU carrier och flygresan var in till EU gäller inte EU Förordning 261/2004. Däremot gäller Montreal konventionen från 1999 vilken har antagits av alla EU länder inkl Sverige samt EU.  Thailand har dock inte antagit Montrealkonventionen. Montrealkonventionen reglerar även flygförsening.

Både tingsrätten och hovrätten har ogillat parets krav. Ett antal intressanta frågor har avgjorts av Göta Hovrätt i dom i mål FT 21-14 av den 14 januari 2015. Hovrätten har funnit Montrealkonventionen tillämplig då parets resa som får ses som ett paket har  börjat och slutat i konventionsstaten Sverige. Paret har i hovrätten förtydligat sin talan som att de har lidit skada till följd av flygförseningen den inträffade flygförseningen på så sätt att de inte har kunnat nyttja sin fritid och att detta är en allmän olägenhet som är skadeståndsgrundande. Montrealkonventionen innehåller inga regler om vilka skador som är ersättningsgilla och hur skadeståndet skall beräknas. Av EU domstolens praxis följer att begreppet skada i Montrealkonventionen i och för säg omfattar både ekonomisk och ideell skada(se EU domstolens domar C-63/09 och C-83/10. Enligt EU domstolen krävs dock att skadan har uppkommit till följd av flygförsening, att det finns ett orsakssamband mellan flygförseningen och skadan och att skadan har individualiserats beroende på vilka förluster som passageraren har lidit. Den allmänna tidsspillan som följer av försenad flygning kvalificerar inte som en “skada till följd av försening” i den mening som avses i artikel 19 i Montrealkonventionen (se Nelson m fl i förenade målen C-581/10 0ch C-629/10).

Högsta Domstolen fann i sin dom av den 8 november att det i Montrealkonventionen inte definierats vad som avses med försening.  I den juridiska litteraturen har dock allmänt antagits att en flygförsening föreligger om transporten inte slutförs inom rimlig eller skälig tid. Vid längre flygningar anses förseningar på upp till några timmar vara rimliga. Har det väl konstaterats att tiden överskrider vad som kan anses vara en rimlig försening, så torde i allmänhet hela förseningstiden anses vara ett dröjsmål och således kunna läggas till grund för bestämningen av skadan. I aktuellt fall var ju flygförseningen sju timmar.

Det kan vara klart för båda parter vad en persontransport syftar till. Ett typexempel är en paketresa till en semesterort. Om syftet med en sådan resa på grund av en försening förfelas i beaktansvärd grad, så bör den ideella skada som är förenad med förseningen i allmänhet vara ersättningsgill enligt allmänna kontraktsrättsliga principer. Detta är i linje med att EU-domstolen har uttalat att ersättning för en skada orsakad av utebliven semesterglädje är av särskild betydelse för resenärerna vid turistresor (Leitner, C-168/00, EU:C:2002:163). Mot den bakgrunden tolkade domstolen begreppet skada i rådets direktiv 90/314/EEG av den 13 juni 1990 om paketresor, semesterpaket och andra paketarrangemang så, att det i princip finns en rätt för konsumenten att få ersättning för ideell skada orsakad av att de tjänster som ingår i en paketresa inte har utförts eller har utförts felaktigt (jfr också det finländska rättsfallet HD 1982 II 64 där ersättning utgick för förlorad semester efter ett avtalsbrott rörande en paketresa).

Det förhåller sig i allmänhet inte på samma sätt med reguljära persontransporter. Oavsett transportmedlet kan sådana resor fylla vitt skilda syften. Ett dröjsmål kan därför leda till besvärande icke-ekonomiska olägenheter av många olika slag. En försenad bussresa kan innebära att resenären kommer för sent till en begravning. En fördröjd ankomst av tåget kan innebära att en teaterföreställning missas. Och om ett flyg uppehålls av någon anledning, så kan det stjäla tid från exempelvis en sedan länge planerad fisketur. Sådana ideella skador som beror på individuella och för transportören okända syften med resan bör i allmänhet inte berättiga till ersättning. Än mindre föranleder allmänna kontraktsrättsliga principer att redan tidsförlusten i sig skulle utgöra en ersättningsgill skada. Det synsättet har visst stöd i EUdomstolens rättspraxis. Således har domstolen beträffande Montrealkonventionen uttalat att en olägenhet i form av tidsspillan inte är att se som skada till följd av försening.

Det rör sig här om en reguljär transport. Klagandena har inte påstått något särskilt överenskommet eller underförstått syfte med denna utöver vad som ligger i själva transporttjänsten. Att flygförseningen har inneburit tidsspillan är då normalt inte tillräckligt för att berättiga till ersättning för ideell skada. Det måste i avtalsförhållanden av det aktuella slaget i allmänhet till något mer än tidsförlusten i sig för att sådan ersättning ska utgå. Några omständigheter av detta slag har inte åberopats. Vad den förlorade tiden skulle ha använts till saknar i princip betydelse, så länge inte tillgodoseendet av denna avsikt är en del av den överenskomna avtalsprestationen.

Passageraren har upplyst att han tog ut en extra semesterdag för att hantera den försenade ankomsten. Det förhållandet ligger emellertid inte till grund för det anspråk som han gör gällande i målet; klagandenas anspråk hänför sig i stället i sin helhet till sådan ersättning för olägenhet på grund av tidsspillan som utgår enligt flygpassagerarförordningen 261/2004 när den är tillämplig.

Högsta Domstolen fann att vid reguljär persontransport med allmänna transportmedel grundar enligt svenska kontraktsrättsliga principer i regel inte tidsförlust på grund av flygförsening i sig rätt till ersättning för ideell skada. Vad klagandena har anfört om förlorad fritid till stöd för sina yrkanden om ersättning är inte tillräckligt för att Thai Airways ska bli ersättningsskyldigt för sådan skada.

Kommentar: Hade passagerarna preciserat sin skada till förlust av fritid är det möjligt att rättsfallet hade fått en annan utgång. Han kunde då påvisa en ekonomisk skada.

Ett justitieråd var skiljaktigt och ansåg att mot bakgrund av att det vid flygtransporter är fråga om en standardiserad tjänst som tillhandahålls åt ett stort antal personer är det knappast görligt att gå in på någon närmare individuell prövning av avtalsintresset. Det måste antas att det typiska avtalsintresset vid en flygtransport är att komma fram till destinationsorten i rimlig tid. Det finns då inte heller skäl att skilja på olika slags passagerare med skiftande mått av fritid. Huruvida tidsspillan har drabbat en yrkesverksam person, en studerande eller en pensionär bör alltså vid en typiserad bedömning inte ha någon betydelse. Relevanta omständigheter vid en sådan bedömning bör vara de generella förhållandena rörande den aktuella förseningen, främst dess längd ställd i relation till den beräknade flygtiden. Viss betydelse kan även tillmätas flygföretagets ansträngningar att minska förseningen och dess verkningar för passagerarna.  Klagandena har lidit ersättningsgill skada på grund av flygförseningen. Det skiljaktiga justitirådet ansåg att någon annan omständighet än förseningens längd i relation till beräknad flygtid finns inte att beakta i detta fall. Skadan kunde för var och en av klagandena skäligen uppskattas till 1 000 kr. Jag håller med justitierådet. Ersättning borde ha dömts ut.

 

 

 

Stor seger för TRS Travelright mot Norwegian vad gäller rättegångskostnader vid flygförsening

I ett nytt vägledande rättsfall mot Norwegian har Svea Hovrätt idag givit TRS Travelrights kunder rätt till ersättning för rättegångskostnader trots att TRS använder sig av affärsmodellen no win no fee.

20140727-101120-36680067.jpg

Svea Hovrätt har idag avgjort ett mål om rättegångskostnader där Norwegian har vägrat att betala rättegångskostnader med påståendet att TRS kunder inte har några verkliga rättegångskostnader i mål om flygförsening. Man undrar lite lätt om Norwegians jurister är läskunniga..

Av de allmänna villkoren hos TRS framgår av p 5 att:

Travelright förskotterar ombudskostnader
samt ansökningsavgifter i domstol. Vid framgång med
din/er talan äger Travelright tillgodogöra sig av
domstolen utdömda rättegångskostnader. För det
fall din/er talan slutligt skulle ogillas av domstol
kommer Travelright ej att belasta dig/er för
rättegångskostnader. Travelright kommer
då även att för din/er räkning bekosta
motpartens av domstolen utdömda rättegångskostnader.
Enligt Norwegian skulle detta betyda att en passagerare som anlitar TRS för att driva in hans/hennes ersättning för flygförsening aldrig skulle ha några kostnader för ansökningsavgift och ombud. Så Norwegian hävdar att om en passagerare som anlitat TRS vid en flygförsening inte skulle ha rätt till ersättning för kostnader om han vinner framgång med sitt krav mot Norwegian. Men om han skulle förlora så skulle Norwegian ha rätt till sina rättegångskostnader mot passageraren.
Ja, det vore väl en önskedröm för Norwegian..
Men Attunda tingsrätt tolkade villkoren rätt och gav passagerarna rätt till ersättning för rättegångskostnader. Och idag har Svea Hovrätt helt korrekt fastställt Attunda tingsrätts beslut.
Kommentar: Detta är en stor seger för flygpassagerarna och alla konsumentföretag som liksom TRS Travelright hjälper passagerare att få sin ersättning vid flygförsening  via no win no fee, dvs flygpassageraren betalar bara om han får ersättning från flygbolaget.