Nytt Rättsfall från EU Domstolen idag en seger för flygpassagerare

EU Domstolen har idag i rättsfallet C-452/13, Germanwings GmbH vs Ronny Henning, fastställt att vid beräkningen av en flygförsening så skall förseningen räknas fram till tidpunkten då åtminstone en av flygplanets dörrar öppnas under förutsättning att passagerarna tillåts att lämna flygplanet vid denna tidpunkt.

En försenad flygning med det tyska flygbolaget Germanwings från Salzburg (Österrike) till Köln/Bonn (Tyskland) har gett domstolen tillfälle att klargöra vilken tidpunkt som motsvarar ett flygplans faktiska ankomsttid. Flygplanet i fråga lyfte med en försening på 3 timmar och 10 minuter, men flygplanets hjul tog mark på landningsbanan på flygplatsen Köln/Bonn med en försening på 2 timmar och 58 minuter. När flygplanet ankom till uppställningsplatsen uppgick förseningen till 3 timmar och 3 minuter. Flygplanets dörrar öppnades strax därefter.

En av passagerarna anser att han ankom till den slutgiltiga bestämmelseorten med en försening på mer än tre timmar i förhållande till den tidtabellsenliga ankomsttiden. Han anser således att han i enlighet med en tidigare dom från domstolen1 har rätt till kompensation med 250 euro. Germanwings anser att den faktiska ankomsttiden var det klockslag när flygplanets hjul tog mark på landningsbanan på flygplatsen Köln/Bonn. Förseningen i förhållande till den tidtabellsenliga ankomsttiden uppgick därför endast till 2 timmar och 58 minuter, vilket innebär att någon rätt till kompensation inte uppkommer.

Den hänskjutande domstolen i Österrike, där målet mellan passageraren och Germanwings pågår, har ställt en fråga till domstolen för att få klarhet i vilken tidpunkt som motsvarar ett flygplans faktiska ankomsttid.

Domstolens finner i sin idag meddelade dom att begreppet “faktisk ankomsttid” inte kan definieras av parterna genom avtal, utan ska tolkas självständigt och enhetligt.

Domstolen konstaterar att passagerarna under en flygning befinner sig i ett slutet utrymme, står under lufttrafikföretagets anvisningar och kontroll, och, på grund av tekniska skäl och säkerhetsskäl är deras möjligheter att kommunicera med yttervärlden mycket begränsade. Under sådana förhållanden kan passagerarna inte utan avbrott sköta sina privata, sociala, familje- eller yrkesangelägenheter. Även om sådana olägenheter är oundvikliga när flygningens längd inte överskrider den planerade längden, förhåller det sig annorlunda vid en försening, bland annat med hänsyn till att passagerarna inte kan utnyttja den “förlorade tiden” för att förverkliga de syften som föranlett dem att välja just denna flygning. Härav följer att begreppet “faktisk ankomsttid”, ska förstås så, att det ska motsvara den tidpunkt när denna av restriktioner kännetecknade situation upphör.

Situationen för passagerarna på en flygning ändrar sig i princip inte väsentligen varken när hjulen på flyget tar mark på landningsbanan på flygplatsen på bestämmelseorten eller när flygplanet anländer till uppställningsplatsen, eftersom passagerarna i det slutna utrymme där de befinner sig alltjämt är underkastade olika restriktioner. Det är först vid den tidpunkt då passagerarna tillåts att lämna flygplanet och ordern ges att i detta syfte öppna flygplanets dörrar som passagerarna i princip kan återgå till sina vanliga rutiner utan att vara underkastade dessa restriktioner.

Domstolen fastslår att begreppet ankomsttid, som används för att fastställa omfattningen av en försening för passagerarna på en flygning, motsvarar tidpunkten då åtminstone en av flygplanets dörrar öppnas, under förutsättning att passagerarna tillåts att lämna flygplanet vid denna tidpunkt.

Kommentar: Detta är en seger för passagerarna då det tidigare har rått viss osäkerhet vilket moment en flygförsenings slut skall knytas.