Nytt rättsfall från Högsta Domstolen om flygförsening

I en nyss meddelad dom har Högsta Domstolen dels funnit att EU förordning 261/2004 inte var tillämplig på en resa från Thailand till Sverige, dels att Montrealkonventionen 1999 istället var tillämplig samt dels att den flygförsening på 7 timmar som uppstått inte var tillräckligt för att kunna berättiga till skadestånd 

thai-airways-airbus-a380

Jag har tidigare skrivit om detta fall den 31 maj 2015. 

Ett par flög med Thai Airways flight TG960 den 31 oktober 2008 från Bangkok till Stockholm. På grund av tekniskt fel försenades hemresan med sju timmar. Då Thai inte är en EU carrier och flygresan var in till EU gäller inte EU Förordning 261/2004. Däremot gäller Montreal konventionen från 1999 vilken har antagits av alla EU länder inkl Sverige samt EU.  Thailand har dock inte antagit Montrealkonventionen. Montrealkonventionen reglerar även flygförsening.

Både tingsrätten och hovrätten har ogillat parets krav. Ett antal intressanta frågor har avgjorts av Göta Hovrätt i dom i mål FT 21-14 av den 14 januari 2015. Hovrätten har funnit Montrealkonventionen tillämplig då parets resa som får ses som ett paket har  börjat och slutat i konventionsstaten Sverige. Paret har i hovrätten förtydligat sin talan som att de har lidit skada till följd av flygförseningen den inträffade flygförseningen på så sätt att de inte har kunnat nyttja sin fritid och att detta är en allmän olägenhet som är skadeståndsgrundande. Montrealkonventionen innehåller inga regler om vilka skador som är ersättningsgilla och hur skadeståndet skall beräknas. Av EU domstolens praxis följer att begreppet skada i Montrealkonventionen i och för säg omfattar både ekonomisk och ideell skada(se EU domstolens domar C-63/09 och C-83/10. Enligt EU domstolen krävs dock att skadan har uppkommit till följd av flygförsening, att det finns ett orsakssamband mellan flygförseningen och skadan och att skadan har individualiserats beroende på vilka förluster som passageraren har lidit. Den allmänna tidsspillan som följer av försenad flygning kvalificerar inte som en “skada till följd av försening” i den mening som avses i artikel 19 i Montrealkonventionen (se Nelson m fl i förenade målen C-581/10 0ch C-629/10).

Högsta Domstolen fann i sin dom av den 8 november att det i Montrealkonventionen inte definierats vad som avses med försening.  I den juridiska litteraturen har dock allmänt antagits att en flygförsening föreligger om transporten inte slutförs inom rimlig eller skälig tid. Vid längre flygningar anses förseningar på upp till några timmar vara rimliga. Har det väl konstaterats att tiden överskrider vad som kan anses vara en rimlig försening, så torde i allmänhet hela förseningstiden anses vara ett dröjsmål och således kunna läggas till grund för bestämningen av skadan. I aktuellt fall var ju flygförseningen sju timmar.

Det kan vara klart för båda parter vad en persontransport syftar till. Ett typexempel är en paketresa till en semesterort. Om syftet med en sådan resa på grund av en försening förfelas i beaktansvärd grad, så bör den ideella skada som är förenad med förseningen i allmänhet vara ersättningsgill enligt allmänna kontraktsrättsliga principer. Detta är i linje med att EU-domstolen har uttalat att ersättning för en skada orsakad av utebliven semesterglädje är av särskild betydelse för resenärerna vid turistresor (Leitner, C-168/00, EU:C:2002:163). Mot den bakgrunden tolkade domstolen begreppet skada i rådets direktiv 90/314/EEG av den 13 juni 1990 om paketresor, semesterpaket och andra paketarrangemang så, att det i princip finns en rätt för konsumenten att få ersättning för ideell skada orsakad av att de tjänster som ingår i en paketresa inte har utförts eller har utförts felaktigt (jfr också det finländska rättsfallet HD 1982 II 64 där ersättning utgick för förlorad semester efter ett avtalsbrott rörande en paketresa).

Det förhåller sig i allmänhet inte på samma sätt med reguljära persontransporter. Oavsett transportmedlet kan sådana resor fylla vitt skilda syften. Ett dröjsmål kan därför leda till besvärande icke-ekonomiska olägenheter av många olika slag. En försenad bussresa kan innebära att resenären kommer för sent till en begravning. En fördröjd ankomst av tåget kan innebära att en teaterföreställning missas. Och om ett flyg uppehålls av någon anledning, så kan det stjäla tid från exempelvis en sedan länge planerad fisketur. Sådana ideella skador som beror på individuella och för transportören okända syften med resan bör i allmänhet inte berättiga till ersättning. Än mindre föranleder allmänna kontraktsrättsliga principer att redan tidsförlusten i sig skulle utgöra en ersättningsgill skada. Det synsättet har visst stöd i EUdomstolens rättspraxis. Således har domstolen beträffande Montrealkonventionen uttalat att en olägenhet i form av tidsspillan inte är att se som skada till följd av försening.

Det rör sig här om en reguljär transport. Klagandena har inte påstått något särskilt överenskommet eller underförstått syfte med denna utöver vad som ligger i själva transporttjänsten. Att flygförseningen har inneburit tidsspillan är då normalt inte tillräckligt för att berättiga till ersättning för ideell skada. Det måste i avtalsförhållanden av det aktuella slaget i allmänhet till något mer än tidsförlusten i sig för att sådan ersättning ska utgå. Några omständigheter av detta slag har inte åberopats. Vad den förlorade tiden skulle ha använts till saknar i princip betydelse, så länge inte tillgodoseendet av denna avsikt är en del av den överenskomna avtalsprestationen.

Passageraren har upplyst att han tog ut en extra semesterdag för att hantera den försenade ankomsten. Det förhållandet ligger emellertid inte till grund för det anspråk som han gör gällande i målet; klagandenas anspråk hänför sig i stället i sin helhet till sådan ersättning för olägenhet på grund av tidsspillan som utgår enligt flygpassagerarförordningen 261/2004 när den är tillämplig.

Högsta Domstolen fann att vid reguljär persontransport med allmänna transportmedel grundar enligt svenska kontraktsrättsliga principer i regel inte tidsförlust på grund av flygförsening i sig rätt till ersättning för ideell skada. Vad klagandena har anfört om förlorad fritid till stöd för sina yrkanden om ersättning är inte tillräckligt för att Thai Airways ska bli ersättningsskyldigt för sådan skada.

Kommentar: Hade passagerarna preciserat sin skada till förlust av fritid är det möjligt att rättsfallet hade fått en annan utgång. Han kunde då påvisa en ekonomisk skada.

Ett justitieråd var skiljaktigt och ansåg att mot bakgrund av att det vid flygtransporter är fråga om en standardiserad tjänst som tillhandahålls åt ett stort antal personer är det knappast görligt att gå in på någon närmare individuell prövning av avtalsintresset. Det måste antas att det typiska avtalsintresset vid en flygtransport är att komma fram till destinationsorten i rimlig tid. Det finns då inte heller skäl att skilja på olika slags passagerare med skiftande mått av fritid. Huruvida tidsspillan har drabbat en yrkesverksam person, en studerande eller en pensionär bör alltså vid en typiserad bedömning inte ha någon betydelse. Relevanta omständigheter vid en sådan bedömning bör vara de generella förhållandena rörande den aktuella förseningen, främst dess längd ställd i relation till den beräknade flygtiden. Viss betydelse kan även tillmätas flygföretagets ansträngningar att minska förseningen och dess verkningar för passagerarna.  Klagandena har lidit ersättningsgill skada på grund av flygförseningen. Det skiljaktiga justitirådet ansåg att någon annan omständighet än förseningens längd i relation till beräknad flygtid finns inte att beakta i detta fall. Skadan kunde för var och en av klagandena skäligen uppskattas till 1 000 kr. Jag håller med justitierådet. Ersättning borde ha dömts ut.