Bakslag för flygpassagerares rätt till ersättning för flygförsening i Högsta Domstolen

Högsta Domstolen har i en dom idag funnit att en flygpassagerare som kräver ersättning för flygförsening har en skyldighet att reklamera samt även indikerat en kort reklamationsfrist på kanske 2 månader.

Turkish Airlines

Domen, T2659-17 , meddelad idag den 15 mars,  rör en överklagad dom från Hovrätten Västra Sverige angående en försenad flygning med Turkish Airlines där passagerarna ostridigt krävde ersättning för flygförsening först efter två år och tre månader. Hovrätten instämde i Göteborgs tingsrätts bedömning att det ej krävs någon reklamation från passagerarnas sida och att det därför rådde en preskriptionstid på 10 år.

Det ligger även 11 överklagade domar från Svea Hovrätt i Högsta Domstolen där även Svea Hovrätt funnit att det ej föreligger någon reklamationsplikt för en flygpassagerare som drabbas av en flygförsening.

Högsta Domstolen gör i domen en grundlig genomgång av svenska lagregler och praxis och finner att det i svensk rätt får anses föreligga en allmän princip på det kontraktsrättsliga området om reklamationsskyldighet för den som vill göra gällande krav på ersättning till följd av att prestationen har utförts för sent. HD skriver vidare att parternas behov av bevissäkring talar starkt för tillämpningen av en reklamationsregel. Det finns ett behov av att parterna så snart som möjligt efter en inträffad flygförsening säkrar relevanta uppgifter såsom vilka som varit incheckade och transporterats till den slutliga bestämmelseorten, om flygförseningen överstigit tre timmar samt om det förelegat extraordinära omständigheter och om dess i sådant fall kunnat undvikas. HD menar vidare att det är rimligt att flygbolaget en tid efter det att en försening har inträffat inte längre behöver räkna med att passagerare som har drabbats av förseningen kommer att begära ersättning.

HD kommer slutligen fram till att en skälig tid för reklamation för en försenad flygning i vart inte understiger två månader och att skälig tid för reklamation ibland kan överstiga två månader.

I detta fallet har passagerarna reklamerat efter 2 år och tre månader vilket enligt HD hade skett för sent. Passagerarnas rätt till ersättning hade därför fallit bort.

Min kommentar: Vad håller HD på med? EU Förordningen 261/2004 syftar till att sörja för ett långtgående skydd för flygpassagerarna samtidigt som full hänsyn bör tas till de allmänna konsumentskyddskraven (skäl 1 i Förordningen). Bestämmelserna är således i mycket en skyddslagstiftning för konsumenter. I Förordningen fastställs minimirättigheter för flygpassagerare vid nekad ombordstigning, när en flygning ställs in eller är försenad. Huvudregeln är att passagerare under vissa i Förordningen angivna förutsättningar har rätt till assistans och ekonomisk kompensation. Storleken på kompensationen i artikel 7 är tvingande och kan inte avtalas bort. I den bästa av världar är det således flygbolaget som självmant ska ge sina passagerare den kompensation som de har rätt till när ett flyg är försenat och det inte beror på eller kan tänkas bero på extraordinära omständigheter. Ett av Förordningens syften var också att stärka flygpassagerarnas rättigheter i förhållande till det grundskydd som de redan hade enligt rådets förordning (EEG) nr. 295/91 om införande av gemensamma regler.

En flygförsening överstigande tre timmar är omedelbart iakttagbar för den som utfört den aktuella flygningen, dvs. flygbolaget. Flygbolaget har således möjlighet att omgående säkra den bevisning som behövs för att kunna freda sig från eventuella framtida krav i de fall förseningen berott på extraordinära omständigheter. Varför skulle det behövas en reklamation från passagerarna för att flygbolaget ska begripa detta? Att det är rimligt att  flygbolaget en tid efter det att en försening har inträffat inte längre behöver räkna med att passagerare som har drabbats av förseningen kommer att begära ersättning må så vara om man ser till den allmänna preskriptionen 10 år, men två månader? Det är till och med kortare tid än EU Kommissionens egna förslag till revidering av 261/2004 som säger tre månader.

Detta leder också till en märklig diskrepans mellan 261/2004 och Montreal Konventionen 1999 som Sverige och övriga EU länder samt EU har antagit. Den passagerare som anser sig ha lidit ekonomisk skada på grund av en flygförsening har två år på sig att framställa ett sådant krav, som då i och för sig måste göras genom talan i domstol. Men varför skall man normalt ha två månader på sig att framställa krav på grund av försening enligt 261/2004 men kan vänta i två år då man har ekonomiska krav på ersättning enligt Montreal?

Om nu detta blir HDs slutliga ståndpunkt, det kommer flera domar i frågan, så kommer Sverige att ha de hårdaste reglerna i Europa vad gäller reklamation. Norge, Danmark och Finland har exempelvis 3 års preskription och inga krav på reklamation.

 

Postad i Uncategorized